Tittar in som hastigast och säger hej!
Här i vårt stora vita hus är det full rulle som vanligt...nu är det dessutom avslutningsvecka och mycket att hålla reda på ;-)
I dag kl. 14.00 ska vi till Alvas dagis för sommarfest...och regnet öser ner! Det blir nog att fika inne....
*
Alva mår bra nu, hon är i en bra fas i sin sjukdom...hon äter en minimal dos med cortison (kanske jag redan berättat...) bara 2,5 mg/varannan dag mot de 40 mg/ dag som hon annars brukar äta....vet inte om det är det eller hennes diet som gör att hon mår så bra.
*
Senaste Eeg-undersökningen visade på normal aktivitet...har inte varit så på över ett år!
HURRA!!!
Hur märker man annars att hon mår bra, kanske ni undrar...
Jo, jag kan läsa böcker med mycket text för henne och hon är tyst, lyssnar och hänger med till 100 %.
Tidigare har vi fått hålla oss till korta sagor med många bilder och lite text, då har hon ändå bläddrat vidare och inte haft ro att lyssna.
Det slog mig en kväll när jag läste en bok vi lånat på biblioteket, "Mamma mu får ett sår".
Hon tyckte den var sååå spännande, ville läsa den igen.
Vi har några egna Mamma Mu-böcker, så jag bad henne välja en av dem som 2:a bok.
Hon hängde med hela den sagan också, det är inte som det var tidigare....
En annan sak som slog mig var, att Alva har tidigare alltid gått undan när vi har haft främmande.
Har vi varit bortbjudna så har vi haft med hennes bärbara dvd med någon favoritfilm för annars har hon velat åka hem ganska snart.
I helgen var vi bortbjudna på middag och Alva var som ett annat barn, hon satt med hela middagen och ville också delta. Hon berättade om sådant som hänt henne och sådant som hon tyckte var roligt.
Hon räckte iof upp handen när hon ville berätta något...det var ju förstås lite udda. Men hon har fått lära sig på dagis att man ska alltid räcka upp handen när det är något man vill säga.....hon har fortfarande svårt att väga av när det går att inflika med något utan att man avbryter någon annan.
Men hon är på god väg...att hon vill sitta med och att hon vill dela med sig av något är ett stort steg :-)
*
*
Nej, nu väntar det jobb...hoppla!!
*
Anette